”Det som skapar mötet mellan två eller flera människor som samtalar med varandra låter sig inte så lätt formuleras i ord. Det är det vidunderliga som innebär att se och bli sedd.”

sid 35, Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007)

IMG_9130

Just nu läser jag två böcker om som fokuserar på samtalsledarrollen och där framgår en hel del olika faktorer som påverkar samtalen. Jag ska fokusera på att försöka förstå hur de olika samtalsmodellerna är konstruerade och vad som ingår i samtalsledarrollen samt beskriv vilka olika ingredienser som framstår som viktiga för att ett samtal ska kunna fungera.

Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007) beskriver i sin bok en modell med tre faser som de tycker är lämplig att använda i professionella samtal. I fas ett ska samtalsledaren klargöra situationen ur klientens perspektiv och här är det viktigt att tänka på att skapa en respektfull och personlig kontakt, ange ramarna för samtalet och ge stöd för klienten att berätta.

Samtalsledaren ger samtalet struktur (ramar) och skapar ett förtroendefullt klimat genom att bl.a. hälsa och möta klienten på ett sådant sätt att hen känner sig välkommen och sedan talar om vad hen tror att sig kunna och inte kunna hjälpa till med. Samtalsledare ska uppge en tidsram för samtalet så att det blir möjligt för klienten att disponera sin tid och när samtalstiden lider mot sitt slut kan hen påminna om att den överenskomna snart är är slut och att det är dags att sammanfatta, kommentera och utvärdera samtalet. I detta skede är det viktigt att samtalsledaren ställer öppna frågor och redo för att ta emot såväl positiva som negativa reaktioner utan att försvara sig.

För att samtalsledaren ska kunna klargöra situationen ur klientens perspektiv behöver hen använda sig av en kombination av olika färdigheter så att klienten så långt det är möjligt att ge sin version av det hen vill ha fram. Dessa färdigheter är enligt Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007) att kunna lyssna, omformulera, sammanfatta, respektera och härbärgera den andres version, ställa frågor, vara tydlig och specifik och att kunna inleda och avsluta samtal. Här är det viktigt att samtalsledaren har mycket god självkännedom och tänker på sin ögonkontakt, kroppshållning, icke-verbalt stöd och hur hen använder sig av taltempo, röstläge och paus.

För att visa att hen lyssnar och försöker förstå så kan samtalsledaren omformulera och sammanfattnings faktainnehåll och känslor för att på det sättet ge tillbaka innehållet i en annan språkdräkt till klienten. Då får klienten möjlighet att lyssna, ta ställning, bekräfta eller revidera sin egen framställning och också få en struktur på sin situation.

Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007) beskriver på sid 69 att det är viktigt att samtalsledaren väljer frågor som för samtalet framåt och det kan man göra genom öppna frågor. Frågor där den som frågar inte vet svaret och den som besvarar frågan själv väljer det svar hen vill ge.

I modellens fas två anser Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007)  att samtalsledaren ska försöka att  vidga perspektiv samt sätta upp mål genom att tillsammans med klienten inventera möjligheter, undersöka konsekvenser och synliggöra och granska hinder och begränsningar så att klienten kan hitta ett realistiskt och genomförbart mål att genomföra i fas tre. Under denna fas ska samtalsledaren tänka på att vara lyhörd för var i processen klienten befinner sig och anpassa tempot efter det. Det finns några olika arbetssätt som samtalsledaren kan använda sig av för att hjälpa klienten att fatta beslut, göra val, acceptera begränsningar, se möjligheter och sätta upp realistiska mål och de är att samtalsledaren kan tillföra egna iakttagelser eller reflektioner, gör kvalificerade gissningar på basis av det klienter berättat och använder sedan dessa för att verbalisera, konfrontera eller utmana i syfte att pröva om det kan ge klienten en ny infallsvinkel på problemet.

I sista fasen görs en handlingsplan och samtalsledaren ger stöd för genomförandet samt utvärderar tillsammans med klienten.

I boken Samtalsfärdigheter  av Rautalinko, E. (2007) ger författaren förslag på hur man som samtalsledare kan tänka på vid olika sorters samtal t.ex hur man kan bemöta kritik, ge svåra besked eller medla mellan parter. Han liksom Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007) menar att det viktigt att kunna lyssna aktivt.  Det består enligt honom i att vara uppmärksam och utforskande och att ge återkoppling till den man lyssnar på. Återkopplingen kan ges i dels spegling och dels genom att ställa öppna frågor. I speglingen återberättar den som lyssnat med egna ord vad medparten har sagt och medparten ser då sitt budskap reflekteras i lyssnarens ord. Speglingen innebär både spegling av fakta och känslor.

Litteraturreferenser: 

Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007). Professionell vägledning – med samtal som redskap.

Rautalinko, E. (2007). Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning och ledarskap.